RIKSFÖRBUNDET FRIVILLIGA SAMHÄLLSARBETARE – RFS


RIKSFÖRBUNDET FRIVILLIGA SAMHÄLLSARBETARE – RFSJeanette Larsson/Carpe Courage har bjudits in av RFS, att i samband med föreningens Årsmöte i Malmö den 10 – 11 maj, hålla föreläsningen ”Högt i tak – men var har vi golvet?”.

Tema: Generositet.
Tid: Lördagen den 10 maj, kl 13.30 – 14.30
Plats: Mercure Hotel Malmö Stadiongatan 21 i Malmö

RFS_logo_startRFSRFS - på scen RFS”Polisen Jeanette Larsson föreläste om HBTQ-frågor vid RFS konferens. Hon har fått pris för att hon vågade ifrågasätta när polischefer skrattade åt en transpersons självmord. ”Du måste själv stå för förändringen” är ett mantra som hon sagt till sig själv i perioder då det varit tufft.” — i/på Mercure Malmö/Arrangören

Artikel i tidningen för Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare.
För att komma till artikeln, klicka här:

RIKSFÖRBUNDET FRIVILLIGA SAMHÄLLSARBETARE

Människor till stöd för andra

Jeanette kämpar för HBT-personers rättigheter

Jeanette_Larsson_200px

2014-05-28 En av föreläsarna vid RFS konferens var Jeanette Larsson, den före detta polisen som fått priset Årets hjältinna 2009 av transföreningen i Sverige. 

Det var vid ett morgonmöte för sex år sedan som Jeanette Larsson räckte upp handen och ifrågasatte varför polischeferna skrattade åt en transpersons självmord. Ett skratt som spred sig bland personalen i rummet. Kanske fanns det fler som tyckte att det kändes fel, men det var bara Jeanette som sa ifrån. Hon säger att det var så självklart för henne att reagera, men vad är det som gjorde att hon vågade något som många inte vågar?

– För mig har det alltid varit väldigt viktigt att en myndighet som polisen inte kränker andra, särskilt inte en redan utsatt grupp. Jag har alltid tänkt att om inte jag själv hjälper till att bidra till polismyndighetens utveckling kommer den alltid att stå och stampa på samma plats, säger Jeanette.

Men det var tufft att ifrågasätta en organisation hon själv arbetade i, särskilt eftersom hon efteråt fick så mycket uppmärksamhet i media. Efteråt har hon förstått att det som avhåller många från att säga ifrån är rädslan för att förlora sitt arbete.

– Från början förstod jag nog inte att jag faktiskt riskerade att förlora jobbet. Det hade såklart varit illa, även om jag hade gjort det jag gjorde i alla fall. Men det är förfärligt att man löper den risken, egentligen borde det vara tvärtom, när man gör något som faktiskt förbättrar myndigheten, säger Jeanette.Det fanns morgnar då hon vaknade och kände att det var tungt att gå till jobbet. För att peppa sig själv använde hon sig av ett slags mantra.

– Jag tittade mig själv i spegeln och sa: Du måste själv stå för förändringen.  Senare har jag upptäck att Mahatma Ghandi sagt något liknande: ”Be the change you want to see in the world”, och det tycker jag är ett väldig bra motto.

Jeanette får ibland höra att det är för att hon själv är gay som hon kämpar för HBT- personers rättigheter. Att hon så att säga skulle propagera för egen sak. Själv menar hon att det handlar om att försvara mänskliga rättigheter – om det så handlar om färgade personer, romer eller homosexuella. Till exempel har hon också ifrågasatt hur färgade personer omnämnts i polisens utbildningsmaterial. – Sedan tror jag att det är så att om man själv tillhör en minoritetsgrupp så vet man hur det är att vara utsatt eller annorlunda, och då tror jag att drivet att försvara andra minoritetsgrupper är större.

De senaste åren har hon utbildat polisen i Skåne om värdegrund-, mångfald- och hatbrott. Hon har också varit vice ordförande för gaypolisföreningen inom polisen. Även om det idag finns en helt annan öppenhet kring homosexualitet än för bara tjugo år sedan tycker Jeanette absolut att dessa föreningar fortfarande behövs. Väldigt många vågar fortfarande inte vara öppna med sin läggning på arbetsplatsen, och att inte kunna vara öppen med vem man är kan ofta vara påfrestande i längden.

– Som öppen gayperson får jag många frågor som utgår från heterosexualitet som norm. En vanlig fråga är: Vem är mannen och kvinnan i er relation. Ibland känner jag mig som ett levande mångfaldsprojekt.

Ibland kan rädsla för att säga fel göra oss för försiktiga i kontakten med en som person som är homosexuell eller en transperson. Jeanette erfarenhet är att också poliser kan vara för försiktiga, i rädsla för att kränka.

– Mitt råd till polisen är alltid att försöka vara rak och ställa öppna frågor, så att personen själv får berätta innan du själv sätter en stämpel på någon. Om det är viktigt att fråga om sexualitet behöver du förklara varför, till exempel för att det kan ge en tydligare bild av uppsåt till brottet.När frivilligarbetaren har en ny brukare/klient och ska ställa frågor om familjeförhållanden kan det också vara lätt hänt att utgå ifrån normen. Utan att ha ont uppsåt kan det hända att man ”trampar i klaveret”. Hur går det att göra på ett bra sätt?

– Precis som när polisen utreder hatbrott kan det vara bra att förklara varför man frågar om familjeförhållanden. Att det till exempel kan vara bra för att förstå individens situation och kunna hjälpa till på ett så bra sätt som möjligt.

Många gånger är det kanske så att sexuell läggning inte alls har någon betydelse. Hos oss människor finns det ofta en slags önskan att placera in personer vi möter i ett fack, till exempel om det är en man eller kvinna. Det är ett inövat bemötande och tankesätt, förklarar Jeanette. Ett sätt att utmana sitt tankesätt kan vara att gå på teaterföreställningar som utmanar roller. För att skapa ett mer tillåtande klimat på arbetsplatsen respektive i föreningen är ett tips att erbjuda utbildning i mänskliga rättigheter och HBTQ-frågor. Ett annat sätt är att rekrytera nya medlemmar eller anställda ur minoritetsgrupper, säger Jeanette.

– På så sätt kan ni själva utgöra en mångfald. Det som inte längre är främmande, är heller inte ”onormalt”, skrämmande och konstigt.

Ledaren är publicerad i RFS nyhetsbrev 3 i Social Qrage

Fakta:

  • HBT, står för homo, bi- och transpersoner. Ibland läggs Q till, som står för queer.
  • RFSL har en del utbildningsmaterial, se www.rfsl.se

Läs mer om Jeanette Larsson på www.carpecourage.se”

Artikeln skriven av Minna Nyman Sabbadini/arrangör